Välj TIG-stav efter metallen, inte efter färgen

Varför räcker det inte att välja rätt metall på etiketten?

TIG skiljer på värmekällan och tillsatsen. Volframelektroden håller bågen och ska inte smälta ner i fogen; TIG-staven är materialet du matar in separat. Det är därför du kan styra hur mycket svetsgods som kommer in utan att samtidigt behöva byta bågens hela värme. För tunn plåt är den kontrollen en stor del av TIG-metodens nytta.

Stål och rostfritt svetsas normalt med likström, medan aluminium behöver AC/DC för att få den växelström som hjälper till att bryta aluminiumoxidens hårda ytskikt. Oxiden smälter vid ungefär 2 037 °C, medan aluminiumet under börjar smälta runt 660 °C. Utan oxidrensningen kan du värma materialet utan att få en ren, sammanhållen smälta. En DC-TIG med rätt stav är alltså fortfarande fel verktyg för normalt aluminiumarbete.

Gasflödet är nästa länk. Argon ligger ofta runt 8–15 l/min beroende på elektrod, munstycke och material. För lågt flöde lämnar smältan oskyddad; för högt flöde kan skapa turbulens och dra in luft. Skruva därför inte upp gasen för att kompensera för vind, läckage eller en felriktad fläkt. Källnära utsug och skydd mot korsdrag löser två olika problem.

Hur väljer du rätt diameter?

Välj diameter efter hur mycket tillsats som behövs i fogen och hur varm bågen är. En 1,6 mm stav går fint när du lägger små strängar i tunnare gods; 2,4 mm blir mer förlåtande när du fyller en vanlig fog i stål eller rostfritt. En för grov stav kyler smältan varje gång du matar in den och tvingar dig att höja värmen, medan en för tunn stav tar slut snabbt och gör matningen ryckig.

Det är också viktigt att skilja TIG-staven från volframelektroden. Volframens diameter och spets styr bågen; tillsatsstavens diameter styr mängden material du matar. Slipa volframspetsens avsmalning till ungefär 2,5 gånger elektroddiametern och använd en fin skiva, korn 200 eller finare. En sliten eller tvärslipad volfram gör bågen bred och ostadig, men en perfekt slipad volfram kan inte rädda en felaktig tillsats.

Håll även koll på utsticket. Ett kort utstick på 3–5 mm ger en kompakt gassköld nära materialet; 5–6 mm är medellångt och längre utstick gör skyddet mer känsligt. När du sticker ut volframen för att se in i ett hörn blir gasen lättare störd, så lös hellre sikten med rätt brännarmunstycke och läge än med onödigt lång elektrod.

Hur håller du en TIG-fog ren och tät?

Rengör grundmaterialet innan du tänder bågen. Ta bort olja, färg, rost och smuts, och torka tillsatsstavarna med aceton när ytan behöver vara fri från fett. På aluminium räcker det inte att borsta lite med en smutsig stålborste; föroreningen kan följa med in i smältbadet och ge en fog som bubblar eller blir grå.

Porositet, alltså små gasblåsor i svetsgodset, uppstår när något stör skyddet: förorening, läckage, för lågt eller felriktat gasflöde. Börja med att stänga av vind och kontrollera slang och regulator, sedan rengör du materialet och stavarna. Om du bara ökar gasen kan du göra turbulensen större och få samma problem med en högre gasräkning.

Rostfritt kräver dessutom ett lugnare handlag runt värmen. Rätt rostfri tillsats löser legeringsvalet, men långsam överhettning kan ändå ge missfärgning och deformation. Lägg kortare sträckor, låt detaljen svalna och fånga röken nära källan. Svetsrök från rostfritt kan innehålla sexvärt krom, så en öppen garageport ensam är inte hela skyddet.

När två rostfria detaljer ser likadana ut är beteckningen viktigare än färgen på ytan. Två vanliga rostfria familjer kan båda vara blanka, men de ska inte automatiskt få samma tillsats. Hittar du inte materialfamiljen, gör en liten provfog först och välj en tydligt identifierad ersättningsdel innan du bygger in fogen i en belastad konstruktion.

Vad ska du välja till volframelektroden?

För DC på stål och rostfritt är 2 % lantanad volfram ett praktiskt val för en stabil, spetsig båge; 2 % cerierad fungerar också på både AC och DC. Vid AC för aluminium passar zirkoniad bra eftersom spetsen tål den arbetsformen. Namnfärgen är bara en snabb igenkänning: läs materialtypen på förpackningen så att du inte blandar tillsatsstav med volframelektrod i samma köp.

Torerad volfram innehåller 1–2 % torium. Väljer du den ska du slipa med separat skiva och lokalt utsug, med ögonskydd om skivan saknar skydd. För hobbyverkstaden är cerierad eller lantanad volfram ofta ett smidigare köp när den passar arbetet, eftersom du kan hålla arbetsbänken enklare utan att ge upp en stabil båge.

Det här ångrar folk efter köpet av TIG-stavar

Den vanligaste ångern är en stav som valdes efter färg eller diameter i stället för grundmaterialets legering. En ståltillsats kan ge en snygg fog på en detalj som egentligen är rostfri, men den gör inte fogen till rätt rostfri fog. Skriv upp materialbeteckningen på arbetsstycket innan du beställer och välj den rostfria tillsatsen från tabellen när grundmaterialet kräver det.

Aluminium är nästa stora fälla. Att maskinen har TIG och visar 200 A betyder inte att den har AC. En DC-maskin saknar oxidrensningen som gör normalt aluminiumarbete möjligt på ett rimligt sätt. Om aluminium är en del av jobbet, välj en riktig AC/DC-TIG innan du fyller på med aluminiumstavar; annars köper du förbrukning till en process som inte löser uppgiften.

Grov stav känns också trygg men kan göra tunn plåt svårare. Varje matning kyler smältbadet, och en 2,4 mm stav i en liten tunn fog kräver mer värme och bättre timing än en 1,6 mm. Välj den mindre diametern när strängen är liten och bygg materialet i kontrollerade steg i stället för att kämpa mot en pinne som är större än jobbet.

Slutligen underskattar många gasen. En femlitersflaska med omkring 1 100–1 200 liter gas ger teoretiskt 110–120 minuters öppet flöde vid 10 l/min, före spolning, efterflöde och läckage. Höjer du flödet till 15 l/min går 900 liter åt per aktiv timme. Lös därför vind, läckage eller smuts först; en högre siffra på regulatorn köper sällan en bättre fog.

Vad kostar TIG-tillsatsen i vardagen?

Ett 20-pack stålstav i 2,4 × 500 mm kostade 230 kr den 26 augusti 2026. Ett paket om året blir 1 150 kr på fem år. För den som svetsar lite är slutsatsen enkel: börja med en mindre mängd av rätt legering i stället för ett storpack som blir liggande när nästa jobb visar sig vara rostfritt eller aluminium.

Räknar du hela TIG-systemet blir tillsatsen bara en del av kostnaden. Ett tydligt femårsexempel är 16 800 kr för AC/DC-maskinen, 4 798 kr för argonflaska och regulator, 3 996 kr för fyra gasbyten, 1 150 kr för fem stavpaket och 499 kr för hjälm: totalt 27 243 kr. Det visar vad som händer när du bara jämför maskinpriset – gasen och det du förbrukar blir en stor del av köpet.

Så bedömer vi valet

Vår bedömning är tydlig: välj ER70S-2 till kolstål, ER308L till 304-rostfritt, ER316L till 316-rostfritt och ER4043 som första aluminiumstav. ER5356 tar över när aluminiumkonstruktionen kräver den starkare legeringsmatchningen. Rätt material slår både en låg prislapp och ett stort paket.

Maskinvalet följer samma raka linje. Till stål och rostfritt räcker DC-TIG; ska du svetsa aluminium behöver du AC/DC. Med rätt maskin och stav på bänken återstår två saker som märks direkt i fogen: en ren yta och ett lugnt argonflöde.

Vad blir nästa steg?

Skriv av materialbeteckningen från arbetsstycket och välj ER-staven i tabellen. Ta sedan 1,6 mm till den mindre strängen eller 2,4 mm när fogen behöver mer tillsats. Är jobbet i aluminium börjar du med att se efter att maskinen har AC/DC. Saknar du rätt maskin, jämför TIG-svetsar efter material, AC/DC och gasutrustning och välj den innan du beställer stavarna.

Fördjupa dig när materialet kräver det