ESAB Rebel är förstavalet – fyra svetsmaskiner jämförda

Så tänker du när du väljer svetsmaskin

Börja med den tunnaste och den grövsta detalj du faktiskt tänker svetsa. Bilplåt kring 0,6–1,0 mm kräver en stabil låg inställning och korta punkter. Ger du för mycket tråd och värme bränner du hål eller drar plåten skev, och då har du fått ett riktningsjobb i stället för en lagning. I vanligt garagearbete mellan 1 och 4 mm stål är 0,8 mm MIG-tråd den storlek som täcker mest: den arbetar ungefär mellan 40 och 145 A, alltså hela vägen från ett litet fäste till en rejäl fog, och rullen får sitta kvar mellan reparationerna.

När stålet närmar sig 5 mm blir strömreserven det som avgör. En praktisk startregel för MIG är omkring 39 A per millimeter, alltså ungefär 118 A vid 3 mm och 197 A vid 5 mm. Det är ingen färdig inställning, men det förklarar varför en 120 A-maskin räcker fint i den tunnare detaljen och tar slut mitt i den grövre: strömmen kommer helt enkelt inte ner i botten av fogen. Över cirka 8 mm ger fasning och flera lager mer tillbaka än en större maxsiffra på fronten.

Materialet gör nästa val. TIG låter dig styra värme och tillsats var för sig, och det är därför 1–3 mm aluminium går att hålla samman utan att du matar in tråd hela tiden. Ytan är annars problemet: oxidhinnan på aluminium smälter först kring 2 037 °C medan metallen under smälter redan kring 660 °C. Grundmaterialet rinner alltså undan innan hinnan ger med sig, och det är precis den knuten AC-läget löser. En DC-TIG för stål är därför ingen billig genväg till aluminiumjobbet.

Hur mycket el behöver maskinen i garaget?

Ett vanligt uttag räcker till många korta hobbyfogar, men säkringen sätter taket innan maskinens maxampere gör det. Vid 230 V kan en 10 A-grupp teoretiskt ge 2,30 kW och en 16 A-grupp 3,68 kW. De 60 procent extra i väggen är skillnaden mellan att kunna hålla strömmen uppe i grövre stål och att stå i mörkret efter tredje fogen. Någon 60 procent högre svetsström blir det däremot inte, eftersom PFC, verkningsgrad och bågspänning skiljer mellan maskiner. Har du bara 10 A framme är det värt att dra ett eget 16 A-uttag i garaget innan du köper en större maskin.

En lång förlängningskabel stjäl sedan av marginalen du just betalat för. Vid 16 A ger 25 meter kopparkabel i 1,5 mm² ungefär 9,3 V spänningsfall, mot cirka 5,6 V i 2,5 mm². Den tunnare kabeln tappar alltså 3,7 V till på vägen, och de volten saknas i tändögonblicket när bågen ska ta sig. Rulla ut kabeln helt, håll den kort och ta 2,5 mm² om du måste dra långt. Att skruva upp inställningen i stället gör bara att kabeln blir varm.

Vad händer när du svetsar ute i vind?

Välj MMA eller självskyddande rörtråd när du inte kan skärma av vinden. Skyddsgasen runt en vanlig MIG/MAG- eller TIG-båge måste ligga kvar över smältan, och en byig eftermiddag räcker för att blåsa undan den. Kommer luften åt blir fogen porig, och porerna syns först när det du svetsat får belastning. MMA-elektrodens beläggning bildar sitt eget gasskydd och sin egen slagg, och rörtrådens flux gör samma grundjobb utan att någon flaska behöver följa med ut.

Bekvämligheten kostar både efterarbete och kilopris. Rörtråden lämnar slagg att knacka bort och en grövre yta att slipa, och den observerade 0,8 mm-rullen på 4,5 kg kostade 1 121 kr, omkring 249 kr per kilo. En 5 kg-rulle solid ståltråd gick på 349 kr, knappt 70 kr per kilo, men då ska flaskan till. Gaslöst vinner alltså när vinden och flytten är verkliga problem varje gång du svetsar. Står du i lä i garaget får du både renare fog och tre gånger billigare tråd med den solida rullen och gas.

Hur länge kan du svetsa innan maskinen måste vila?

Läs intermittensen, alltså hur länge maskinen orkar hålla bågen, som minuter vid den ström du tänker använda. Trettio procent vid 200 A betyder tre minuters svetsning och sju minuters kylning i varje tiominuterscykel. För en grind som ändå punktas och riktas mellan fogarna hinner du aldrig ta slut på tid. Lägger du en lång sträng i grovt gods står du i stället och tittar på en varningslampa var tredje minut.

Maxampere säger alltså ingenting om hur fort jobbet blir klart. På en lång fog blir totaltiden ofta kortare med en lägre inställning, eftersom maskinen då bär värmen hela vägen utan att stanna och svalna. Jämför därför hur länge köpvalen orkar hålla just den arbetsström du verkligen använder. En hög topp är värd ganska lite när halva kvällen går åt till att vänta.

Vad ångrar folk efter köpet?

Det vanligaste felköpet är maxampere före metod, uttag och tillbehör. En stark pinnsvets blir hopplös på karossplåt, för även den tunna 2,0 mm E6013-elektroden startar kring 50 A, och i 0,8 mm plåt är vägen från fog till hål kort. En DC-TIG står sig lika illa den dag ett aluminiumfäste ska lagas, och en MIG utan riktigt stöd för rörtråd klarar inte gårdsjobbet i vind bara för att den är stor.

Det andra misstaget är att läsa maskinpriset som hela budgeten. En gasflaska på fem liter med Argonmix observerades för 3 999 kr och regulatorn för 499 kr, alltså nära 4 500 kr innan den första fogen är lagd, och sedan 999 kr varje gång flaskan tar slut. Saknas de delarna står strömkällan på bänken utan att du kan börja. Skriv upp hjälm, handskar, tråd eller elektroder, gas, regulator och rätt elmatning innan du jämför två prislappar mot varandra.

Sedan finns fällan med den stora billiga rullen. Femton kilo solidtråd kostade 46,60 kr per kilo mot 69,80 kr för fem kilo, och skillnaden ser given ut på skärmen. Tar spolhållaren bara små rullar går den stora inte ens att montera, och ligger den ett år i garagedammet är tråden smutsig när du väl kommer till den. Då är de dryga 23 kronorna per kilo borta i alla fall. Köp den storlek maskinen tar och du hinner göra slut på, så får kilopriset komma efter det.

Vad kostar svetsningen över fem år?

Svetsar du mer än ett enstaka småjobb kan tråden kosta mer än maskinen. Ta en gaslös MIG på 130 A för 2 499 kr, lägg till en enkel hjälm och fem rullar rörtråd à 1 121 kr, så är du uppe i 8 603 kr efter fem år. Tråden står för 65 procent av det, alltså mer än dubbelt så mycket som maskinen. Räcker en enda rulle hela perioden stannar samma inköp på 4 119 kr. Hur mycket du faktiskt svetsar flyttar med andra ord notan med 4 484 kr, och det är en större post än valet av maskin.

Med gas-MIG flyttar kostnaden över till flaskan. En 200 A-maskin för 10 252 kr, gasstart för 4 498 kr, fyra byten à 999 kr, tråd för 699 kr och hjälm ger 19 944 kr över fem år. Själva maskinen är ungefär halva summan, medan gasflaska, byten och regulator står för cirka 43 procent. Två maskiner med liknande ampere kan alltså ge helt olika garagebudget.

För AC/DC-TIG stiger femårsnotan till 28 595,50 kr när argon, byten, tillsatsstavar, volfram och hjälm räknas in. Det är aluminiumets pris, och det är värt att veta innan du köper TIG för ett enda fäste. Sätt in ditt eget antal rullar och flaskbyten i stället för exemplets, så har du din verkliga budget på en kvart. El, frakt och slitdelar ligger utanför summorna.

Så bedömer vi svetsmaskiner

Vi utgår från jobbet i garaget och låter märket komma sist. Vi väger tillverkarspecifikationer och observerade svenska priser mot fyra frågor: klarar metoden materialet, kan eluttaget försörja maskinen, räcker den sammanhängande bågtiden och blir hela paketet rimligt över flera år? Ett högt amperetal väger därför lätt om maskinen inte kan arbeta där du står, eller om den drar med sig tillbehör som gör ett enklare köpval till det bättre.

Förstavalet vinner på sin bredd. Flera metoder, ett vanligt enfasuttag och gott om strömreserv gör att en mindre verkstad kan ta nästa jobb utan att köpa om maskinen. De tre smalare valen går om det så fort du vet vad du ska göra: lättare trådinställning inne, flyttbar reparation utan gas, eller aluminium. Känner du igen ditt huvudjobb i något av dem är valet redan gjort. Gå till kortet och se vad butiken tar i dag.