Stål inne, 1–4 mm
Välj MIG/MAG. Tråden matar jämnt och gasen ger en renare väg mellan korta fogar.
Uppdaterad 26 augusti 2026
I garage med 1–4 mm stål är MIG/MAG en smidig start: tråden matas fram och gasen skyddar smältan. Lagar du grövre stål ute, välj MMA. Elektroden bär då skyddet och vinden kan inte blåsa bort det.
Har du en grind, ett stativ eller andra delar i vanligt stål och arbetar inne, börja med en MIG/MAG som kan köras på 230 V. Den kontinuerliga tråden gör upprepade korta fogar enklare än att tända en ny elektrod för varje bit. För en reparation ute på gården är MMA ett bättre första val: elektroden ger både tillsats och skydd, så du slipper gasflaska och känslig gas i vind.
Det finns en tydlig gräns. Tunn bilplåt kräver låg och jämn värme, och där kan en vanlig MIG ändå bränna hål om tråden och inställningen är för grova. Aluminium 1–3 mm passar bättre med TIG när du behöver styra värme och tillsats var för sig. Metoden avgör alltså hur lätt du får en användbar fog, inte hur stort amperevärde som står på fronten.

Välj MIG/MAG. Tråden matar jämnt och gasen ger en renare väg mellan korta fogar.
Välj MMA eller självskyddande rörtråd. Skyddet följer med elektroden eller tråden.
Välj TIG när värmekontroll och ren fog väger tyngre än arbetstempo.
Hitta raden som liknar din första fog. Det är material, tjocklek och plats som styr valet.
| Din situation | Välj | Varför det spelar roll |
|---|---|---|
| Stativ, beslag eller grind inne | MIG/MAG | Den matade tråden gör flera korta fogar snabbare och minskar antalet omstarter. |
| Grovare stål på gården | MMA | Elektroden bär skyddet när vind annars kan ge porer i en gasfog. |
| Tunn plåt, 0,6–1 mm | Lågströms-MIG | Kortslutningsöverföring ger mindre värme än spray och minskar risken för genombränning. |
| Aluminium 1–3 mm | TIG AC/DC | AC hjälper till att bryta oxidskiktet medan du styr tillsatsen separat. |
I en MIG/MAG startar tre saker när du trycker på brännarens avtryckare: tråden matas fram, ljusbågen tänds och skyddsgasen går ut. Tråden blir både elektrod och nytt svetsgods, så högre trådmatning ger mer ström och mer inträngning. Spänningen påverkar främst båglängd och strängens bredd. Därför måste reglagen följa varandra; en snabbare tråd med för låg spänning stöter, medan för hög spänning ger en lång och orolig båge.
Börja på en spillbit av samma material och ungefär samma tjocklek som jobbet. En jämn båge låter lugnt fräsande och lämnar en sträng som smälter ihop med båda kanterna. Då har du fått en startpunkt utan att offra den riktiga grinden.
För tunnare stål och fogar i olika lägen vill du börja med kortslutningsöverföring. Droppen kortsluter mot smältbadet ungefär 20–200 gånger per sekund, vilket håller spänning och värme nere och gör det möjligt att arbeta även vertikalt eller över huvudet. En gas med ungefär 75–85 procent argon är ett typiskt spår för den lugna överföringen.
Sprayöverföring hör hemma på grövre, plana fogar där högre värme och tempo är en fördel. Den brukar kräva mer än 25 V och över 250 A med 1 mm tråd, så den är fel startpunkt för en nybörjare som ska laga tunn plåt. Ren CO₂ kan ge mer stänk och en grövre båge än en argonblandning, vilket betyder mer slipning efteråt.
Tråden ska följa både materialtjocklek och fog. MIG-tråd finns i 0,8–1,6 mm; tunnare tråd ger en lugnare start på tunn plåt, medan grövre tråd bär högre ström när godset kräver mer värme. För garagejobb är 0,8 mm ett begripligt mittläge, eftersom den täcker många småjobb utan ett byte direkt.
Kontaktmunstyckets hål ska passa trådens diameter. Är hålet för stort får tråden sämre stöd precis före bågen och matningen blir ryckig; är det för trångt kan tråden nypa. Byter du dimension på rullen, byt därför kontaktmunstycke samtidigt och kontrollera att matarrullen greppar rätt.
MMA, eller pinnsvetsning, använder en belagd elektrod utan extern gas. Beläggningen skyddar smältan och blir slagg, medan kärnan fyller fogen. Du får en portabel metod, men knackar bort slaggen mellan lager. En grövre elektrod kan bära mer ström och kräver därför mer av maskinen.
Rutil elektrod är en lätt start för vanligt stål eftersom den tänder lugnt och slaggen brukar lossna enkelt. Håll basiska elektroder torra. Tänd med ett kort svep där fogen börjar och håll en vanlig båge nära kärnstavens diameter; med basisk elektrod blir ungefär halva diametern en bättre start. Då hamnar värmen i fogen i stället för att bågen fladdrar ovanför den.
Ställ arbetsstycket stadigt, rengör bort färg och rost där jordklämman ska sitta och täck hud och händer. Fäll ner hjälmen före tändning. Flytta brännbart material bakom och under jobbet och ha släckutrustning nära, eftersom gnistor gärna hamnar där du inte ser dem.
Uttaget styr hur hårt maskinen kan arbeta. Ett vanligt 230 V-uttag med 10 A ger teoretiskt 2,30 kW in, medan 16 A ger 3,68 kW. Det förklarar varför en kraftigare maskin kan behöva 16 A, även om siffrorna inte går att räkna om direkt till svetsampere. Löser jordfelsbrytaren ut, stanna upp och ta reda på varför innan du fortsätter.
Skriv ner material, tjocklek, plats och uttag innan du tittar på maskin. Garagejobb i stål pekar mot MIG/MAG och 230 V, gårdsjobb i drag mot MMA. Är aluminium eller tunn bilplåt det verkliga jobbet du ska göra, välj den värmekontroll som uppgiften kräver redan nu.
Vår bedömning väger först den fog du ska göra, sedan elen som finns och sist hur ofta du kommer att använda maskinen. Den ordningen gör att du köper en metod som fungerar på arbetsbänken i helgen, i stället för en hög toppsiffra som bara ser bra ut på kartongen.
Räkna på mer än själva svetsen. En femårskalkyl för gaslös MIG med en 130 A-maskin, fem rullar självskyddande rörtråd och hjälm landar på cirka 8 603 kr. En MIG/MAG med gas, flaska, regulator, tråd och hjälm i samma tidsperiod landar på cirka 19 944 kr, medan ett AC/DC-TIG-upplägg med gas och tillsats hamnar kring 28 595,50 kr.
Det är tre tydliga räkneexempel, inte en prognos för varje garage. Skillnaden visar ändå vad som avgör: gaslös tråd kostar mer per kilo men slipper flaskan, och TIG köper värmekontroll för tunnare material och aluminium. Vill du främst laga en grind är den enklare vägen ofta också den rimligare totalen.
Det vanligaste är att välja efter maxampere före materialet. Då kan en maskin som ser kraftfull ut sakna den lugna starten som tunn bilplåt behöver, eller vara fel för aluminium. Låt första projektet bestämma köpet.
Nästa miss är att räkna bort hjälm, handskar, tillsats, jordklämma och, för gas-MIG, flaska och regulator. Skriv upp dem med maskinen. Då ser du vilken metod som faktiskt passar jobbet och budgeten.
Välj 0,6 mm när tunn bilplåt är jobbet du faktiskt ska göra. Den tunnare tråden gör det lättare att börja på låg värme; 0,8 mm är i stället ett smidigt val när garaget också ska klara fästen, beslag och annat stål. Köp inte en rulle för framtida projekt om den första fogen behöver något annat.
Elektroden fastnar oftast när du stannar kvar i kontakten eller försöker köra en grövre pinne med för lite ström. Vrid loss den lugnt, putsa spetsen och gör ett nytt kort svep där fogen börjar. Fungerar inte det på en provbit är det bättre att gå ner i elektroddiameter än att pressa samma inställning.
Lyssna efter ett jämnt fräsande och titta på provfogen efteråt. Om tråden stöter, bränner fast i spetsen eller lägger en hög sträng har reglagen tappat balansen. Ändra lite i taget på provbiten, så ser du vilken justering som faktiskt gjorde skillnad.
En större rulle kan kosta mindre per kilo, men bara om den passar maskinens hållare och hinner användas. En 15-kilosrulle kan därför bli liggande medan en mindre rulle gör jobbet färdigt utan adapter eller extra förvaring. Räkna först på projektet och spolhållaren, sedan på kilopriset.
Nu vet du vilken metod som passar första jobbet. Jämför fem svetsmaskiner efter användning, inte bara maxampere.